Forza Djurgården i Hockeyallsvenskan i Sverige (Djurgården Hockey mot Tingsryds AIF) (#Shorts)
❤️ Support the channel – https://donationer.blogspot.com/ ❤️
#Shorts
Djurgårdens IF Hockey lagbygge 2024 / 2025
Hugo Hävelid
Viktor Andrén / Viktor Andren
Teodor Munther
August Berg
Edvin Hammarlund
Jakob Ragnarsson
Jonny Tychonick
Arvid Bergström
Elias Degnell
Hugo Blixt
Adrian Carnebo
Colby Sissons
Linus Eriksson
Ludvig Rensfeldt
Fredric Weigel
Marcus Krüger / Marcus Kruger
Daniel Brodin
Victor Eklund
Arvid Costmar
Patrick Thoresen
Albin Grewe
Dick Axelsson
David Blomgren
Hampus Larsson
Melvin Wersäll
Linus Klasen
Tyler Kelleher
Max Krogdahl
Djurgårdens Idrottsförening Ishockeyförening, Djurgårdens IF IF, är en ishockeyförening från Stockholm.
Elitlaget är numera bolagiserat och föreningen representeras i seriespelet av Djurgården Hockey AB vars aktiemajoritet ägs av föreningen.
Efter att ha spelat i Elitserien i 35 år i rad degraderades Djurgården efter säsongen 2011/2012, och spelade två säsonger i Hockeyallsvenskan.
Djurgården var i SHL, den högsta serien i det svenska seriesystemet, senast från säsongen 2014/2015 till och med säsongen 2021/2022.
Djurgården herrhockeylag var i mitten av 1900-talet den mest framgångsrika ishockeyföreningen i svensk ishockeyhistoria med flest svenska mästerskap i ishockey, totalt 16 stycken, varav det senaste 2001, 10 SM-silver, varav det senaste 2019, och totalt 26 SM-finaler.
Klubben har även vunnit Europacupen i ishockey två gånger, 1991 och 1992.
Sedan säsongen 2022/2023 spelar Djurgården i Hockeyallsvenskan, den näst högsta serien.
Föreningens damsektion bildades 2014.
Djurgårdens IF bildades 1891, men ishockey upptogs på programmet först 1922 som en egen sektion.
En av de mer drivande krafterna för bildandet av en ishockeysektion var Wilhelm Arwe.
DIF:s hela lag bestod av sex spelare – en målvakt, två backar och tre forwardar – som vid den här tiden var normalt (lag med mellan sex och tolv spelare).
Djurgårdens trupp förstärktes dock säsongen 1923 med ytterligare fem spelare, vilket omedelbart gav resultat.
Djurgården blev seriesegrare för första gången och även distriktsmästare 1924.
Djurgårdens IF Hockeys första SM-guld kom 1926, endast fyra år efter föreningens grundande.
Den första Elitserien i ishockey, som startade 1928 med fyra lag, utökades 1929 till att omfatta sex lag varvid Djurgården flyttades upp en division till Elitserien.
År 1934 hoppade de äldre spelarna av och inga nya spelare kom till laget, varför klubben beslöt sig för att upphöra med ishockeysektionen tills vidare.
1938 började Svenska Dagbladets Gustaf “Lulle” Johansson (tidigare ishockeyspelare för IK Göta) att planera för en nystart för Djurgården Hockey.
Han kontaktade andra djurgårdsledare och de lyckades få ihop ett ishockeylag som fick börja om från grunden.
1950 blev Djurgården åter Svenska Mästare i ishockey, som blev startskottet för en era med stora framgångar.
Under perioden 1951–1970 vann klubben åtta SM-guld, varav sex i följd (1958–1963).
Lagets längsta förlustfria svit blev 57 matcher, slutspel undantagna, som fortfarande är rekord i seriesammanhang.
Sviten varade från 14 november 1958 till 8 november 1962 när Västra Frölunda IF tog emot DIF på Ullevi i Göteborg, inför 23 192 personer som då var publikrekord i svensk ishockey (den egentliga publiksiffran var minst 3 000 mer och att polisen uppskattade att cirka 10 000 människor fick vända hem utan att ha kommit in).
Under denna storhetstid hade DIF ständigt 8–9 spelare i Tre Kronor.
Inför säsongen 1975/1976 beslöt förbundet att ändra seriesystemet, två serier blev en, med tio lag (som spelade 36 grundomgångar).
Denna nyordning medförde att DIF åkte ur redan första säsongen som Elitserien spelades, 1976.
Laget kom på en niondeplats och fick efter 28 år lämna den högsta serien, men under ledning av tränaren Hans Mild tog sig klubben redan påföljande säsong tillbaka till Elitserien via seger i division 1 östra och sedan Kvalserien.
Inför comebacken i Elitserien i ishockey 1977/1978 värvade DIF storspelare som Bo Berglund och Håkan Dahllöf, men kom ändå åtta i serien.
Till 1978/1979 satsade klubben ännu större med tränaren Eilert ”Garvis” Määttä samt spelarna Mats Waltin, Håkan Eriksson och Anders Kallur.
Tredjeplatsen i serien räckte för avancemang till slutspelet, men i finalen mot Modo Hockey föll DIF med 2–1 i matcher.
En niondeplats i serien 1981/1982 medförde att laget tvingades kvala för att hålla sig kvar i Elitserien, och lyckades genom vinst mot HV71 på Hovet, under den då kontroversiella tränaren Leif Boork.
Säsongen 1982/1983 ådrog sig DIF totalt 497 utvisningsminuter (13,8 minuter per match i snitt).
Serien vanns av Färjestads BK och DIF kom tvåa, de båda möttes också i finalen som DIF vann.
DIF slog under säsongen rekord i antal matcher i följd utan förlust, 19 omgångar (mellan den 5 oktober 1982 och den 6 januari 1983).
Med lagets spelstil utifrån Boorks nyskapade, som gav denna utvisningsstatistik, sågs DIF som en allmänt hatad klubb och kontroversiell vinnare av utomstående.
